Idag är jag inte på hugget alls. Jag är trött & halvsjuk & allmänt seg. Det är inte det minsta roligt, faktiskt. & så saknar jag Stoffe. Det känns alltid lite tomt när han inte är med. Eller, nästan alltid i alla fall. Speciellt när jag inte mår lika bra som jag brukar göra. Men det är inte så farligt egentligen. Jag har ju klarat mig hela livet innan, så jag gör nog det nu med. Faktiskt.
En del människor har en tendens att lyckas synas & höras konstant, oavsett om man vill det eller inte. Även om det inte är avsiktligt så märks de. Det är egentligen ganska fascinerande. Fast mest irriterande, speciellt när man inte vill att människorna i fråga varken ska synas eller höras, utan bara glida obemärkt förbi. Men icke. Så bra ska man inte få ha det. Nu är det inte så att jag går runt & irriterar mig på alla i min omgivning, inte alls. Men vissa borde gömma sig. Eller något. Göra sig osynliga i alla fall. Det hade varit skönt.
På torsdag är det studentfest. Jag är inte alls särskilt taggad längre. Det är lite synd, jag har sett fram emot den. Fast jag blir nog taggad när det börjar närma sig. Jag måste fixa tröjan & sådär med, jag ska vara en björnbuse. Det kan jag nog göra nu, förresten. Då kanske jag gaskar upp mig lite. Det ska jag göra.
Hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar