Fanfanfan

Jag blir distraherad väldigt lätt. Jag blir distraherad av saker som jag egentligen inte borde bli distraherad av, eller kanske inte ens bry mig om överhuvudtaget. Det jag kan bli distraherad av är allt från ett TV-program, musik, någon som går på gatan eller något jag går runt och tänker på. Det behöver som sagt inte vara några stora grejer, men det är ändå i vägen för mig och det jag egentligen borde göra. Just nu är ett väldigt bra exempel. Jag borde skriva en uppsats, men istället för att göra det så har jag dragit ut på tiden med TV, musik och internet. För ungefär fem minuter sen klickade jag upp ett nytt, tomt Word-dokument, men ändå har jag inte skrivit en rad. Istället skriver jag här. Vad gör det för nytta, egentligen? Visst, det känns alltid bättre när jag får ur mig det jag vill få ur mig (i detta fall ord), men jag måste verkligen skriva den där uppsatsen.

Har jag sagt att jag fått godkänt på samhällen? Det har jag i alla fall, och det är helt otroligt skönt. Jag började nästan gråta av glädje och lättnad när jag såg mailet, och jag vet inte hur många gånger jag påpekade för Stoffe att jag fått godkänt. Han måste ha blivit halvt galen.
Nu har jag även anmält mig till prövningen i Matte B. Det hade varit skönt att få godkänt på den med, men jag tänker inte lägga ner hela min själ i den. Inte som med samhällen. Får jag godkänt så är det jättebra, men får jag inte det så får jag väl läsa upp det på komvux eller nåt någon gång när jag kan tänkas behöva det.

Så så är det. Nu ska jag nog faktiskt sätta igång med uppsatsen. På riktigt.
Puss!