I'm a man (med mycket kvinnliga hormoner).

Idag är jag inte riktigt överens med min omgivning. Speciellt vädret, en viss tvättmaskin och en viss människa. Dessa tre ytterst irriterande ting kan dra åt helvete, tycker jag. Eller åtminstone gå och dränka sig. Det hade känts väldigt bra, måste jag säga.

Annars leker livet som vanligt. Nu är det ju dessutom jullov (utan plugg), och bara det framkallar ett bra humör. Förutom de stunder p-staven och dess hormoner ger sig till känna, då är jag nog inte så rolig och jag tycker synd om de människor som behöver stå ut med mig då. Oftast är det Stoffe, och jag har lika dåligt samvete varje gång. Läser du detta så kan jag försäkra att det inte har någonting med dig eller oss att göra, och det tror jag att du vet. Men, som jag har sagt så många gånger innan och du varje gång svarar att det inte är någon fara, förlåt. Jag tycker nog sämst om det själv, och jag förstår om du blir trött på mina hormoner ibland. Det blir i alla fall jag.

På torsdag är det nyår! Jag ser fram emot det lika mycket varje år, det känns alltid som att jag kommer att få en ny start. Det brukar dock inte bli någon större skillnad från år till år, men jag älskar nyåret. Och i år kommer jag att få fira in det nya året tillsammans med den människa jag älskar av hela mitt hjärta och bara det kommer att bli underbart. Att vi dessutom firar sju månader samma kväll gör ju absolut inte saken sämre. Det är bara att hoppas på att det blir många fler månader tillsammans.
Jag har dock inte en blekaste aning om vart vi kommer att fira in det nya året. De alternativ jag har hört är Kårestad, stugan och stan. Vi får helt enkelt se hur det blir. Det skulle dock vara väldigt trevligt att vara i stan och kunna gå och titta på fyrverkerierna nere vid sjön och kunna träffa Tilia en stund.

Nu ska jag fortsätta bråka med tvättmaskinen och att hoppas att vädret och människan försvinner. Jag tror dock inte att något kommer att göra som jag vill.

Lycka till!
- Tack.

Foolish Dreams.

Ibland saknar jag vänner jag en gång haft. Vänner jag varit bästa vän med. Vänner jag inte har någon som helst kontakt med längre. Vänner jag saknar.

Men, om jag tänker efter, saknar jag verkligen vännerna? Eller saknar jag vänskapen? Både och, skulle nog vara mitt svar. Jag saknar den vänskap jag hade med vänner när jag var yngre, den som egentligen var ganska jobbig. Den jag hatade ena dagen och älskade den andra. Men det var ändå en närhet. Inte samma närhet jag har till vänner idag, men det var en sorts trygghet. Det var vi i samhället (och vi var inte många), och vi både älskade och hatade varandra. Vi var sams och vi bråkade. Jag vet inte hur många gånger jag grät på grund av någon av de andra ungarna, och de grät säkert lika många gånger som jag, ändå var vi bra vänner. Bästa vänner.

Jag tänker speciellt på en av dem (jag vill inte nämna några namn då jag inte vet vad hon vill ska publiceras om henne på internet). Vi var osams ofta, och bästa vänner precis lika ofta. Hon var min första bästa vän, och fortsatte att vara det till den dag hon började högstadiet. Då hände något. Hon hade mycket läxor, träffade nya människor och skaffade så småningom en pojkvän. Vi hade fortfarande kontakt med varandra, men det var inte alls på samma sätt längre. Innan hade vi varit som syskon. Hennes föräldrar skilde sig ungefär samtidigt som mina, våra bröder var bra vänner också. När jag sedan började högstadiet tappade vi kontakten nästan helt. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var väldigt jobbigt, jag saknade henne varje dag. Det gick så långt att vi slutade hälsa på varandra i skolan. Jag vet inte om det var hon eller jag som slutade först, och det spelar ingen som helst roll, men då skämdes jag nästan över mig själv. Där gick min bästa vän (hon var fortfarande det, egentligen), och vi hade lovat varandra dyrt och heligt att vi aldrig skulle tappa kontakten. Att vi alltid skulle vara bästa vänner. Och där gick vi, på samma skola, i samma korrider, och hälsade inte ens på varandra. Efter ytterligare en tid tänkte jag knappt på det, och jag flyttade hit. Till Växjö. Här saknade jag henne ännu mer. Nu såg jag henne inte ens. Jag brukade läsa hennes blogg för att kunna veta lite hur hon mådde, och jag skämdes över att jag inte vågade ta kontakt med henne. Det gör jag fortfarande. Hon hade ett så annorlunda liv jämfört med mitt, jag visste inte vad jag skulle säga till henne.

Nu är hon mamma. Min före detta bästa vän. Min första bästa vän, hon är mamma. Det känns nästan overkligt att tänka på, trots att det var nästan ett år sedan hennes son föddes. Och jag är helt säker på att hon är en underbar mamma, precis som hon var min underbara vän.

Om du läser detta så är jag säker på att du känner igen dig, och jag hoppas att du inte tar illa upp för något jag skrivit. Jag är bara för feg för att skriva till dig själv.

<3

Too far to turn around.

Nu har jag & Stoffe varit tillsammans i över ett halvår. Det är rätt sjukt egentligen. Tiden har gått så otroligt fort, den har bara åkt förbi. Samtidigt känns det som om jag känt honom hela livet, typ. Det är sjukt. Sjukt bra. Jag älskar dig! <3

Idag har jag varit både väldigt slö & produktiv. Kom hem från skolan relativt tidigt, la mig på soffan & tittade på Jane Eyre & sov en stund, var ute & gick en liten runda & sen har jag städat. Hela mitt lilla rum. Det var stökigt, jag erkänner. Det såg till & med förjävligt ut. Men nu är det fint! Ska bara få undan grejerna från sängen med. Jag vet dock inte vart jag ska göra av dem, men det löser sig nog. Hoppas jag.

I morgon är det lucia i skolan. Det ska bli kul att se! Jag missade det ju förra året då jag själv gick lucia (som inte alls var särskilt bra), så det ska bli riktigt roligt att se. I år ska det ju dessutom sändas över hela Sverige, så de har nog lagt ner lite extra krut på det. I morgon kväll ska jag & Stoffe ut & käka på Piazza Teatro, tror jag. Det ska bli mycket trevligt. Hoppas de har god mat bara.

 

Nu ska jag plugga. Tror jag. Eller gå bort till Ica. Det blir nog Ica först & plugg sen.

Puss!

Bleed it out.

tre av fem prov är nu avklarade för denna veckan, så det ska nog gå bra med de sista två med. hoppas jag. vi får se, helt enkelt. det hade varit skönt att få ett hyfsat bra betyg både på psykologin och religionen. men som sagt, vi får se hur det går. jag kanske ska försöka skjuta upp religionen tills på måndag, men då kommer jag vara tvungen att plugga på det i helgen, & det har jag ingen lust med. fast å andra sidan har jag en massa håltimmar på måndag, så då kan jag utnyttja de timmarna ordentligt, så behöver jag inte plugga i helgen. det vill jag helst undvika.

nu kommer min kära pojkvän & hämtar mig, så jag får gå ut.
puss!

All nightmare long.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6221159.ab

läs! det är så hemskt att man nästan kan spy.