I'm a man (med mycket kvinnliga hormoner).

Idag är jag inte riktigt överens med min omgivning. Speciellt vädret, en viss tvättmaskin och en viss människa. Dessa tre ytterst irriterande ting kan dra åt helvete, tycker jag. Eller åtminstone gå och dränka sig. Det hade känts väldigt bra, måste jag säga.

Annars leker livet som vanligt. Nu är det ju dessutom jullov (utan plugg), och bara det framkallar ett bra humör. Förutom de stunder p-staven och dess hormoner ger sig till känna, då är jag nog inte så rolig och jag tycker synd om de människor som behöver stå ut med mig då. Oftast är det Stoffe, och jag har lika dåligt samvete varje gång. Läser du detta så kan jag försäkra att det inte har någonting med dig eller oss att göra, och det tror jag att du vet. Men, som jag har sagt så många gånger innan och du varje gång svarar att det inte är någon fara, förlåt. Jag tycker nog sämst om det själv, och jag förstår om du blir trött på mina hormoner ibland. Det blir i alla fall jag.

På torsdag är det nyår! Jag ser fram emot det lika mycket varje år, det känns alltid som att jag kommer att få en ny start. Det brukar dock inte bli någon större skillnad från år till år, men jag älskar nyåret. Och i år kommer jag att få fira in det nya året tillsammans med den människa jag älskar av hela mitt hjärta och bara det kommer att bli underbart. Att vi dessutom firar sju månader samma kväll gör ju absolut inte saken sämre. Det är bara att hoppas på att det blir många fler månader tillsammans.
Jag har dock inte en blekaste aning om vart vi kommer att fira in det nya året. De alternativ jag har hört är Kårestad, stugan och stan. Vi får helt enkelt se hur det blir. Det skulle dock vara väldigt trevligt att vara i stan och kunna gå och titta på fyrverkerierna nere vid sjön och kunna träffa Tilia en stund.

Nu ska jag fortsätta bråka med tvättmaskinen och att hoppas att vädret och människan försvinner. Jag tror dock inte att något kommer att göra som jag vill.

Lycka till!
- Tack.